Jag ska i alla fall växa upp.
Jag ska ALDRIG, och då lovar jag att verkligen aldrig växa upp och bli sådär. Eller rättare sagt - Jag SKA växa upp, för det har banne mig inte hon gjort. Kanske är det här precis vad jag behöver för att få förutsättningarna jag behöver här i livet, men jag är så fucking lee på det här nu att jag skulle kunna ta mitt pick och pack och dra för gott.
Inget hon säger just nu är vettigt. Allt bara smörja, och nu känns det som att hon kladdar på ännu mer bara för att hon är sur på mig. Men jag tänker fan inte sitta och bara se på när hon styr och ställer. Jag trivs inte här. Jag är hungrig, och jag behöver duscha, och jag är trött och får snart en hjärnblödning eller något av all gråt.
Let me get out of here.
Take me away.
Jag skäms, över att jag är hennes. För hon framstår som så otroligt korkad. Och alla tycker det som hör mig säga något om det. Hon är så otroligt barnslig. Jag förstår mig inte på henne. Det här är ännu en av orsakerna som liten som jag hade till att få ett syskon. Att jag skulle ha någon med mig, mot dem. Inte bara dem två alltid eniga mot mig.
Slå mitt huvud hårt i väggen eller något, så jag vaknar om 4 månader efter koma och hon har insett vad som händer. Men jag tror inte ens fyra månader utan mig skulle ändra på hennes beteende.
Det finns verkligen stunder då hon är jättesnäll, och mysig. Som alla, men den här sidan börjar ta över ganska mycket. Jag är inte hennes lilla barnunge längre.
Jag kan inte lova att jag inte blir som henne, även om jag absolut inte vill. Men jag tänker i alla fall växa upp.
Inget hon säger just nu är vettigt. Allt bara smörja, och nu känns det som att hon kladdar på ännu mer bara för att hon är sur på mig. Men jag tänker fan inte sitta och bara se på när hon styr och ställer. Jag trivs inte här. Jag är hungrig, och jag behöver duscha, och jag är trött och får snart en hjärnblödning eller något av all gråt.
Let me get out of here.
Take me away.
Jag skäms, över att jag är hennes. För hon framstår som så otroligt korkad. Och alla tycker det som hör mig säga något om det. Hon är så otroligt barnslig. Jag förstår mig inte på henne. Det här är ännu en av orsakerna som liten som jag hade till att få ett syskon. Att jag skulle ha någon med mig, mot dem. Inte bara dem två alltid eniga mot mig.
Slå mitt huvud hårt i väggen eller något, så jag vaknar om 4 månader efter koma och hon har insett vad som händer. Men jag tror inte ens fyra månader utan mig skulle ändra på hennes beteende.
Det finns verkligen stunder då hon är jättesnäll, och mysig. Som alla, men den här sidan börjar ta över ganska mycket. Jag är inte hennes lilla barnunge längre.
Jag kan inte lova att jag inte blir som henne, även om jag absolut inte vill. Men jag tänker i alla fall växa upp.
Kommentarer
Trackback