SATC.
Såg Sex and the City igår. Vi satt och väntade på det vändande slutet, då någon skulle dö. Men ryktet var ju inte sant, och ingen dog. Trist. Men dem lyckades väldigt bra med en hel del scener i alla fall. En scen i mitten av filmen, då Mr Bigs limosin stannar och flickornas limosin stannar en bit ifrån, mitt på en enkelriktad gata. Och den var riktigt väl gjord. Jag kände det Carrie kände och jag blev förstummad. (Tänker inte berätta handlingen i scenen för att inte förstöra för dem som inte sett filmen.) Jag tycker helt klart att man ska se den. Den är charmig. Den är inte flickig, den är kvinnligare än så.
Man får veta fortsättningen på SATC-tjejernas liv, och sakerna som gör dem arga, glada eller förvirrade.
Men man får väl se det till verkligheten, detta är bara på film.
Man får veta fortsättningen på SATC-tjejernas liv, och sakerna som gör dem arga, glada eller förvirrade.
Men man får väl se det till verkligheten, detta är bara på film.
Kommentarer
Trackback