How long before these people give up?
Det sista jag ser av Helsingborg innan jag tar tåget tidigt en lördag morgon till Trelleborg är när jag går genom stadsparken och först sen en hemlös ligga ihopkurad på en scen bland kuddar som komunen satt upp under ett träd utanför bibblan för sagoläsning. Lite längre ner i samma park ligger en annan hemlös under en buske ihopkurad och sover.
Det första jag ser när jag kommer hem med tåget från Trelleborg och går genom stadsparken är en halvnaken kvinna som sitter på huk på samma scen som jag dagen innan såg en man ligga och sova på. Där sitter hon på huk mitt i stadsparken bland folk och kissar. Sen ställer hon sig ogenerat upp och torkar av sig på kuddarna och sen tänder hon eld på någon form av cigarett.
Det är tragiskt, men samtidigt fantastiskt. Det fick mig tänka på vilken överlevnadsinstinkt människor faktiskt har. Trots att allt kan verka ha skitit sig för dem, så håller dem kvar. Hoppet finns fortfarande kvar. Undra hur långt det går innan man ger upp..
Det första jag ser när jag kommer hem med tåget från Trelleborg och går genom stadsparken är en halvnaken kvinna som sitter på huk på samma scen som jag dagen innan såg en man ligga och sova på. Där sitter hon på huk mitt i stadsparken bland folk och kissar. Sen ställer hon sig ogenerat upp och torkar av sig på kuddarna och sen tänder hon eld på någon form av cigarett.
Det är tragiskt, men samtidigt fantastiskt. Det fick mig tänka på vilken överlevnadsinstinkt människor faktiskt har. Trots att allt kan verka ha skitit sig för dem, så håller dem kvar. Hoppet finns fortfarande kvar. Undra hur långt det går innan man ger upp..
Kommentarer
Trackback