Right there, where I was all along.
Det känns som jag hittar tillbaka till mig själv bit för bit. Jag ser på mig själv som en människa som ger, men den biten har inte funnits där på väldigt länge. Den försvann någon gång i tidiga tonår. Förut kunde jag planera födelsedagspresenter, uppskattning, personliga brev och hur jag skulle ge dem. Men sen tog det stopp. Orken tog slut. När jag kände att det var ett ändlös givande. Men nu har jag funnit det igen. Funnit en omgivning som uppskattar och trådar till dem som fortfarande betyder väldigt mycket.
Tack älskade vänner och släkt för att ni finns.
Kommentarer
Trackback