Ett tungt kliv
Oboy, det var ett tungt kliv i rätt riktning. Men det var som sagt i rätt riktning. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt tanken, men aldrig vågat. Alltid känt mig så rädd. Jag vet inte vad det är jag varit rädd för egentligen. Kapabiliteten kanske? Att exakt vad som helst kan hända. Men jag måste säga att det var skönt.
Jag värmde mig lite mat, och duschade. Funderade på vad jag skulle ha med mig när jag stod i duschen. Kom upp, och packade, sen tvekade, sen smög jag ut. Jag stack. Tog mitt pick och pack och drog. Kim erbjöd mig att dela säng med honom. Bara få komma bort från allt. Cyklade genom mörkret, och hoppades bara på att hinna fram till hans ytterdörr innan hon märkte något. Jag har nog näst intill aldrig känt mig så jagad. & där fanns värmen jag saknade hemma.
Även om jag inte hade behövt dra. Även om jag hade fått vara i fred ändå, och även om jag inte fick så mycket sömn hon Kim heller, så var det ett tungt kliv att ta. Jag behövde det. Från att aldrig ha satt mig upp emot henne innan, och sen bara göra något radikalt som får mig själv inte minst att inse att jag kan. Att jag inte är samma person längre.
Jag värmde mig lite mat, och duschade. Funderade på vad jag skulle ha med mig när jag stod i duschen. Kom upp, och packade, sen tvekade, sen smög jag ut. Jag stack. Tog mitt pick och pack och drog. Kim erbjöd mig att dela säng med honom. Bara få komma bort från allt. Cyklade genom mörkret, och hoppades bara på att hinna fram till hans ytterdörr innan hon märkte något. Jag har nog näst intill aldrig känt mig så jagad. & där fanns värmen jag saknade hemma.
Även om jag inte hade behövt dra. Även om jag hade fått vara i fred ändå, och även om jag inte fick så mycket sömn hon Kim heller, så var det ett tungt kliv att ta. Jag behövde det. Från att aldrig ha satt mig upp emot henne innan, och sen bara göra något radikalt som får mig själv inte minst att inse att jag kan. Att jag inte är samma person längre.
Kommentarer
Trackback