Känna för att lära känna.
Jag har träffat några få människor under min (än ganska korta) livstid här på jorden som jag känt för att lära känna. Många har man bara hamnat med(inte mig emot), och aldrig fått reflektera över om man hade varit vän med dem om man fått välja. Men så finns det några få, som jag velat lära känna bättre. Det tråkiga är dock att jag sällan lyckas. Jag kommer en bit, men sen är det som att det tar stopp? Det kanske inte är ömsesidigt, och de få gånger det varit ömsesidigt så har jag snart insett att personen inte var lika bra som jag först trodde. Men jag undrar om det är för att det inte är ömsesidigt, eller om det är för att jag är allmänt konstig? Jag kanske är dålig på att öppna upp för människor, därför aldrig når ut till andra?
Äh, jag har bara funderat lite. Och bestämt mig för att jag nog får jobba ännu hårdare, för att lyckas ifall jag vill mer än bara känna för att lära känna någon.
Äh, jag har bara funderat lite. Och bestämt mig för att jag nog får jobba ännu hårdare, för att lyckas ifall jag vill mer än bara känna för att lära känna någon.
Kommentarer
Trackback