Jag tror ganska många har hört sina föräldrar eller andra vuxna prata med gamla vänner eller om dem och sagt "undra vart han/hon blev av" eller "Undra om de fortfarande är tillsammans". Simpelt nog får de aldrig veta om de inte stöter på någon annan gammal vän som råkat sett den man undrat vart han blev av på stan eller nåt. Men vår generation är räddad... i alla fall så länge man kan följa var och varannans blogg. Frågan "vart blev han av" eller "undra om de fortfarande är tillsammans" kommer besvaras med ett enkelt knapptryck på facebook eller i bloggosfären som de så fint kallas.
Nya länkar, ny header men ganska lik design. Det är uppfräschat i alla fall med inspiration av vår flytt och allt som händer just nu. Får se hur länge jag håller mig till den här headern. Är lite osäker. Hoppas allt funkar och ser ut som det gör för mig. Som vanligt är ni välkomna att påpeka både ris och ros. (Klicka på bilden för att se större)
Jag fortsätter att teasa. Många har frågat efter bilder på vår nya lägenhet i Helsingborg och det kommer. Men inte än. Här är min temporära planlösning. Den är inte skalenlig eller något, bara så jag minns den. Jag har nu mina flyttlådor redo, endast lite kläder till som ska ner. Har sökt över 50 jobb, och tänker fortsätta. Men nu har jag fått kontraktet på vår lägenhet nu i alla fall och nu åter står bara elavtal, andra abonnemang och en överenskommelse så att vi får flytta in tidigare än 1 september som det står på kontraktet innan allt är klart. Det är nära nu.
Jag ska strax krypa ner i min mjuka säng och sova en stund in på dagen. Sista natten avklarad för denna helg, nya tag på torsdag. Men jag trivs med Ann, och jag trivs med resten av gänget. Innan jag gick på i fredags hann jag dock med en campingtripp till Helsingborg med min älskade Josefin. Sprang runt och kollade på lägenheter och studentrum, så nu har jag hittat vårt blivande hem. Förväntansfull som få.
Förklaringen till min frånvaro. När jag inte packar ner mina ägodelar, målar möbler, river mossa på tak långt ut i skogen så jobbar jag om nätterna och sover om dagarna eller umgås med mina nära. Det blir inte mycket tid över.
Mor min fyllde år häromdagen. Hon blev med kanin och blev en mobil rikare. Och även jag en mobil rikare... eller pengar fattigare, hur man nu väljer att se det. Men äntligen i alla fall, så ge mig era nummer vettja!
En vild gissning säger mig att medelåldern på jobbet är omkring 40 och att chansen att de allihop har minst ett barn är väldigt stor. Samtalsämnena är ganska underhållande ändå, allt från matlagning(fått nys om hur man gör Kråkans hamburgare) till fula vitsar. Men när de pratade om barn igår och jag gav mig in i samtalet kände jag mig som något av ett svart får.
Bild från turkiet, tagen av mig.
För om sanningen ska fram så är jag inte sugen på barn. Alla i min ålder verkar vara det. Men jag är det inte. Jag hör dagligen någon som klagar på sin unge och alla problem som kommer där efter. Man kan inte göra saker man brukade. Man kan inte leva ut sitt liv. Man har varken tid eller pengar. Jag tycker de är söta. Jag tycker de är bedårande, och jag tycker om barn. Jag tycker om att ha hand om dem och allt det där. Jag vill bara inte ha ett själv.
Även mor min var smått förtvivlad när jag la fram korten på bordet framför henne. Hon som sparat allt jag någonsin ägt i ett litet rum i vår källare för den dagen jag skulle ha mina små.. Inte sagt att jag aldrig kommer vilja ha. Men inte nu, inte om ett år, inte de närmaste åren.
Transformers 2 ; Revenge of the fallen, såg jag på bio med Kim för ett tag sedan. Och jag tyckte till en början att det var rörigt att se på, det hände för mycket på samma gång i all deras animation. Men det bättrade sig med tiden. Lång film med mycket action. 180 minuter reklamfilm för leksaker som David Jonsson sa. Fast den innehöll en del humor också, och det var det som räddade den för mig.
Marley and me blev kvällsmys med Malin för ett par dagar sen. Varsin Donken-glass och lite film i soffan. Jodå, det var en bra film som ändå handlade om ganska vardagliga saker. Trots det så grät vi nog båda en skvätt. Rolig, allvarlig, dramatisk film. Inte sådär barnslig som jag trodde den skulle vara.
Martyr däremot var en film jag inte hade sett igen om jag vetat hur den var. "En flicka blir svårt isolerad och misshandlad tills hon en dag lyckas fly och vill ha hämd på de som gjort henne ont." Jag tyckte plotten lät riktigt bra, likaså gjorde Kim. Och den var bra, men på 45 minuter var plotten utförd och vi fattade inte hur de skulle fortsätta när slutet vi förutspått redan var där. Och då blev vi ju förvånade, men sen kunde man ha snabbspolat igenom de 20 liknande scenerna som tog upp resten av filmens speltid tills man slutligen når slutet av filmen.
Knowing såg jag för någon månad sen också. En film som jag tyckte var bra ända tills filmskaparna ska måla upp en bild åt en av hur aileens eller vad det nu var ser ut. Det blev fel. Men annars så är den hyffsad.
Jag tror det är fler filmer, men jag har inte riktigt koll på alla just nu.
Det händer inte mycket här just nu, men desto mer i verkligheten tycker jag. Mitt rums alla prylar är slängda eller nerpackade i flyttlådor. Det känns grymt skönt att vara riktigt stenhård mot min egen samling - kastas eller sparas. Det mesta åker.
Och är det inte det så är det jobb eller häng med några underbara människor i solen. Är ju det i vilket fall som, men ändå.
