Juldagens festande med några av mina bästa.

Katt. För ett par år sedan hade jag hade inte kunnat se mig själv med katt. Men här sitter jag med Sookie. Ni som känner mig väl vet min inställning till barn. Och det läskiga är hur likt det här känns att ha en bäbis, eller vad jag tror det känns att ha en bäbis. Den måste matas, underhållas, kelas med, städas efter och lekas med. Hon biter en i tårna när hon inte får uppmärksamhet, gör hyss bakom min rygg och vet precis när hon gjort fel egentligen. Jag gick för några månader sedan och förbarmade mig över min granne som skrek på sin fågel när hon precis köpt den och här är jag gormandes Sooookie typ en gång i halvtimman. Vem trodde uppfostran skulle vara så förbannat svårt? Men ja, som ni ser så är hon rätt mysig i mellan varven också.