Irritationen
Irritationen är väldigt stor just nu. Känner mig som ett atomvapen, som kan sprängas vilket sekund som helst, utan föraning. Jag vet inte om det är någon rödluva (läs: mens.) som ligger och lurar, för jag vet ju aldrig när hon kommer längre. Men det går mig på nerverna. Hennes egen komentar "Nu går jag, men när jag kommer tillbaka ska de se ut som om ingen har varit här!" (Jo, för visst, hus är till för att vara kliniskt rena och man ska helst inte leva i dem, right?) Jag tror jag tar och slår upp ett tält på tomten snart, så jag slipper höra hennes sjukliga gnäll. En vacker dag kommer det ta slut, en dag kommer inte ytspänningen att kunna hålla tillbaka, och allt kommer rinna ut. Och irritationen blir inte mindre när hon ska ha det på sitt sätt jämt, och alltid ska få som hon vill också. Det hade varit smidigt med Kalmar imorgon, utan henne. Men nej, så snart kan jag väl säga rakt ut, MAMMA, DU SKA FÅ EN STEKPANNA I JULKLAPP! Nöjd nu?
Kommentarer
Trackback