Jag vill inte.

Det kan inte vara sant. Jag såg framför mig hur jag om 15 år skulle komma tillbaka till Oskarshamn eller gå på stan i Kalmar och stöta på gamla lärare som Stefan Säwe, Torgil och Micke Petersson, men nu kommer jag aldrig träffa Micke om 15 år. Inte ens imorgon. Har svårt att förstå hur hur denna envisa, obegripliga men ändå allas så älskade svenska/psykologi lärare kan ha gått bort. Jag har haft några av mitt livs bästa stunder i skolan med honom. Har till och med en kategori på bloggen med enbart citat av honom. Och det är med en tår i ögat jag ser tillbaka på stunder som denna.

Säger adjö, med ett citat som alltid kommer få mig minnas Micke i sitt esse;
"Äh, man föds ensam så man behöver väl inte leva med någon heller?
Och om jag inte skulle hitta någon, så får jag väl överfalla någon kollega här ute i korridoren.".

Fruktansvärt. Hur gick han bort?

:(



Ett annat bra citat;

Elev: Micke, varför är du lärare och inte professor?

micke: "när man är lärare så kan man ställa in en legion när man vill för att gå hem och tvätta sina underkläder"

Älskade Micke! Kommer aldrig att glömma honom, helt klart den bästa lärare jag någonsin haft! Även om jag inte förstod ett ord av vad han pratade om på lektionerna så var alltid dom roligast att gå på.

Minst sagt, jag är inte säker. Men det kan ha haft och göra med dåligt hjärta. Jo, man kommer aldrig att glömma honom.



Haha ja Karin, han visste hur man skulle använda sin mun.

Åh, min "morfar". Jag kommer sakna honom :(