Frustration i ord.
Redan hemma, jo jag vet. Det är tidigt. Men som ni kanske vet så regnar det ute. Ganska mycket också. Men det är väl inte anledningen till att jag är hemma egentligen, även om det bidrog till att jag drog hem. Så vi tar det från början.
Kvällen började fint med förfest, just the two of us, Rebb och jag hemma hos mig. Sen drog vi till Brooklyn med många fina tjejer och käkade. Redan där började det väl lite, både regnet och irritationen. Vi skulle beställa in och jag beställde in en Ceasarsallad, som tydligen inte innehåller kyckling ifall det inte står utskrivet på menyn att det gör det, som blev de dyraste salladsblad jag någonsin ätit. Men sällskapet och personalen inne på Brooklyn var trevligt, så nästa gång tar jag helt enkelt en hamburgare istället.
Sen begav Bea, jag och Rebb oss till Villan med Saint Tropez-tema i regnet. Inte så lyckat tema med tanke på vädret, men vi försökte hålla humöret uppe. Kimball hade sagt att det kosta 50 lappen att komma in, men så tog de 80 kronor istället. Vi kom över det. Självaste Villan(Studentkårens hus som ligger i anslutning till grönområdet där saint tropez-festivalen är) skulle dock inte öppna förrens vid tio så vi höll oss under partytälten och försökte knöla in oss där det fanns plats, vilket inte var på många ställen. Till sist gav man upp och sket i att försöka undvika regnet som öste ner.
Dyngsura och halvt opeppa ställde vi oss i kön när Villan öppnat vid tio, och när det är vår tur så säger de att man måste ha STAMUS-kort. Vi har alltså pungat ut 80 spänn i inträde för att stå på en blöt gräsmatta och trängas med andra. Efter att ha halvt ogenomtänkt skällt ut folket i dörren in till Villan så gick jag hem. Sur och förbannad och dessutom blöt som en dränkt katt.
Nu i efterhand kommer jag på att jag skulle ha krävt pengarna tillbaka från dem i entrén till grönområdet. Sjukt lack på hela grejen och tycker det är synd att jag la pengar på att ens bry mig om att. Tacka fan för att de var deras sista festival.
Kvällen började fint med förfest, just the two of us, Rebb och jag hemma hos mig. Sen drog vi till Brooklyn med många fina tjejer och käkade. Redan där började det väl lite, både regnet och irritationen. Vi skulle beställa in och jag beställde in en Ceasarsallad, som tydligen inte innehåller kyckling ifall det inte står utskrivet på menyn att det gör det, som blev de dyraste salladsblad jag någonsin ätit. Men sällskapet och personalen inne på Brooklyn var trevligt, så nästa gång tar jag helt enkelt en hamburgare istället.
Sen begav Bea, jag och Rebb oss till Villan med Saint Tropez-tema i regnet. Inte så lyckat tema med tanke på vädret, men vi försökte hålla humöret uppe. Kimball hade sagt att det kosta 50 lappen att komma in, men så tog de 80 kronor istället. Vi kom över det. Självaste Villan(Studentkårens hus som ligger i anslutning till grönområdet där saint tropez-festivalen är) skulle dock inte öppna förrens vid tio så vi höll oss under partytälten och försökte knöla in oss där det fanns plats, vilket inte var på många ställen. Till sist gav man upp och sket i att försöka undvika regnet som öste ner.
Dyngsura och halvt opeppa ställde vi oss i kön när Villan öppnat vid tio, och när det är vår tur så säger de att man måste ha STAMUS-kort. Vi har alltså pungat ut 80 spänn i inträde för att stå på en blöt gräsmatta och trängas med andra. Efter att ha halvt ogenomtänkt skällt ut folket i dörren in till Villan så gick jag hem. Sur och förbannad och dessutom blöt som en dränkt katt.
Nu i efterhand kommer jag på att jag skulle ha krävt pengarna tillbaka från dem i entrén till grönområdet. Sjukt lack på hela grejen och tycker det är synd att jag la pengar på att ens bry mig om att. Tacka fan för att de var deras sista festival.
Kommentarer
Trackback