Första besöket på BVC var för några veckor sedan. Gick därifrån och kolla mig över axeln. Kändes som hon, sköterskan som undersökte mini-F hade tryckt på nödknappen någon gång under vårt besök och att jag snart kommer att bli överfallen och en skåpbil plockar upp mini-F och kör därifrån i illfart.

 

Det var smuts bakom öronen. Mellan fingrarna och mellan tårna på vår nytvättade bebis. Och där kom dommen. Världens sämsta föräldrar. Skämt o sido, har nog aldrig känt mig så synad i sömmarna som när sjuksköterskan vecklade ut alla bebisveck och inspekterade alla vinklar och vrår på vår lilla.

 

Så det är väl bara att gömma sig, larma huset och dra för gardinerna så kanske dem inte hittar oss. För det kändes och känns fortfarande och har gjort sen dagen vi kom hem från BB som att någon snart plingar på och förklarar att det skett ett misstag.