Workout Rewards


The Color run



Mitt första lopp, the Color run, i Lund med fina Zanna. Colorful indeed!
Anything but..
Just nu gör jag allt annat än att skriva Cuppsats. Tränar, städar, lyssnar på musik och njuter av livet. Och så leker jag akrobat dessutom. Ska lära mig att stå och gå på händerna igen. Kunde när jag var liten men har tappat det ganska brutalt. Jäkla segstartat projekt det här med Cuppsats. Men snart så. Det växer i skallen på mig, så snart kan det inte annat än komma ut på papper också.
Happy, happy girl!
Först intervaller på gymmet, grymt jobbigt och jag svettas ju bara jag ser löpbandet så efter tjugo minuter var det som att ligga på dödsbädden. Sen lite pul och fix här hemma innan en fika med bästa Jullan & sen skräckfilm på bio med underbara Rebb. O ja, riktigt bra dag och en riktigt glad tjej! :D
Svett är fett som gråter.
Inte varit den mest aktiva träningsfantasten på ett tag men jag har ett mål inför sommaren så nu jävlar. Hard work, work!
Excuses will always be there for you, opportunity wont.

2013 ska bli ett grymt år. För det ska jag se till helt enkelt.
Culpable
"
Från ellära till kärlek för Oskarshamn.
Bilder från igår. Först skola, ännu mer bortglömd ellära och senare en fika i solen på StarBucks uteservering med Fia, underbaart! Och träning med Mallan på det. Nu jävlar drar det igång, jag var bara tvungen att ha min Oskarshamns tshirt på gymmet. Haters gonna hate.
Döh.. Döh.. Dööuh.



Riktigt ful flumbild från gamla tider när jag satt och knäppte bilder med min webcam i flickrummet hos mamma och pappa hela dagarna. Haha, men poängen med bilden är att det är just så jag känner mig. Slapp, seg, dryg, sladdrig. Jag är mycket mer sugen på att göra god mat (eller sakta i backarna.. få god mat, inte behöva göra.) äta en tjock påse godis, eller varför inte en ben and jerrys, (ååh... ben and jerrys, tanken etsade sig in lite djupare.) än att gå till gymmet. Som vanligt.
Det är en jävla tur att jag inte kommer gå i bikini i år. Haha, för det hade inte varit rätt passform för beach 11. ^^
Latmask.

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Suttit en timma i soffan nu och funderat över om jag ska dra till Ikea eller om jag ska dra och gymma. Ikea är ju något roligare, men också dyrare. Så jag har bestämt mig för gym, eller? Varför drar jag då inte upp arslet och går dit? Svetten rinner inte av sig självt. Nu reser jag fan mitt arsel och går. Over and out.
2 saker som gör träningen lättare.

Vad fick mig att börja träna efter 20 år? En bild som pappa tog på mig förra sommaren på Öland. Jag vet vad ni tänker, hon kan väl för all del inte säga att hon någonsin varit tjock? Nej, faktiskt inte. Jag var riktigt jävla nöjd med hur jag såg ut på den bilden. För första gången i mitt liv förmodligen så insåg jag att jag som Anh sagt hela tiden har en killerbody(okej, inte riktigt så grovt men.. ni hajar, jag var nöjd.) Men det var också i samma stund som jag insåg att det kanske bara kommer gå utför från och med nu. Kanske håller kroppen till 25, och sen ska man börja känna sig avdankad och ofräsch(vilket man förmodligen kan göra även om inte andra håller med en). Nej tack!
Därför började jag träna. Inte för att bli smalare. Utan för att jag vill behålla det jag har men även för att jag vet att allt godis och skit som jag proppar i mig, det hamnar någonstans även om man har bra ämnesomsättning så att det kanske inte syns utåt. En vacker dag lär jag vara smal & få hjärtinfarkt likförbannat.
Så, vad som gör träningen lättare? Att kolla på bilder från äldre människors ungdomstider. Se förändringen, applicera den på sin egen kropp och föreställa sig att själv hamna där om 10 år, för att man inte tyckte de behövdes just nu. Och så klart att ha en träningskompis. Det är inte bara det där att faktiskt dra med varandra till gymet, få det bli av. Utan också att man har någon att ge dåligt samvete. Precis som jag gör med Rebb just nu, när hon har festat och jag har tränat. Jag får en känsla av att jag är duktig, hon får en känsla av dåligt samvete som hon måste göra upp för, och sen blir det åt andra hållet. En yttligare push när man inte orkar föreställa sig hur man hade sett ut om 10 år ifall man inte hade tränat.
Men om jag dör innan då?

Man säger att det som inte dödar dig, det stärker dig. Och man säger också att träning ska vara bra för kroppen, att det stärker kroppen.
Och vad händer i såna fall om jag faktiskt känner att jag träningsvärken faktistkt inte bara stärker utan praktiskt taget dödar mig?! Som jag gör nu, jag dör varje gång jag skrattar, jag dör varje gång jag lyfter mina ben. Då kan det väl aldrig göra min kropp bra?
Att börja träna efter 20 år kanske inte var det bästa ändå. Magmuskler och armmuskler är i alla fall i sämre skick än de någonsin var under låg och mellanstadie med Martina Falk & John Sjösäter vid snurrstången på Norra skolan. Ojnevojne, jag har mycket att ta igen.
Därav den demonstrativa bilden på Rebb som numera är min personliga tränare, och pushar mig bokstavligt talat till en säker död. Ser ni vad hon tar i för att hålla upp de där 9kg hantlarna, när hon i vanliga fall tar 7kg's? Haha, hon håller på att bita sönder läppen & kissa på sig samtidigt. - men vad gör man inte för kameran?(och min blogg ;D)
Låt svetten rinna, musklerna gro & fettet tyna..
Första gången jag klev ut svettig från ett gym runt sju tiden ikväll. Haha. Tack Rebecca Nannsjö för att du finns, träning hade aldrig blivit lika roligt utan dig. Insett att jag har en del magmuskler att ta igen, och Rebb har en del armmuskler att arbeta på(det enda humana är att inte lägga upp bilder på hennes biceps, haha.)
Japp nu har jag gymkort och det ska bannemig synas resultat snart.
Hah, och ja jag ser dödsallvarlig ut på sista bilden.