Du är för liten.
När man ska ut och resa har man en längtan i kroppen, oftast. Man ser fram emot det. Sån är i alla fall jag, för att inte dra alla under samma kategori. Jag skriver packningslistor. Tänker över det mesta, och ser till att allt kommer med, ibland till och med veckor innan avfärd. Det tråkigaste med resor måste vara att packa upp. Tänk dig att komma hem från värmen i främande länder, komma hem till ett Iskallt Ikea-land och längta tillbaka. Inte vill man packa upp sin väska, lägga tillbaka det som är rent i garderoben och bara njuta av att man är hemma igen? Nej, inte jag i alla fall. Och tråkigare än att packa upp sin väska efter en resa, måste ju vara att packa upp sin väska innan man ens hunnit komma någon vart. Jag skulle visserligen inte till fjärran länder, bara till en Ö i Östersjön. Men jag hade ändå längtan, ändå skrivit packningslista och sett till att jag fått med allt. Man kan inte alltid få som man vill.
Första gången på länge som jag känt mig som fem igen. Känt mig som ett litet barn vars föräldrar säger "nej, du kan inte göra det, nej du klarar inte det" och som följdfråga på det frågat "Men varför?" och fått "Du är för liten" till svar. Började nästan känna mig vuxen, men fick just en smäll över käften.
Första gången på länge som jag känt mig som fem igen. Känt mig som ett litet barn vars föräldrar säger "nej, du kan inte göra det, nej du klarar inte det" och som följdfråga på det frågat "Men varför?" och fått "Du är för liten" till svar. Började nästan känna mig vuxen, men fick just en smäll över käften.
Kommentarer
Trackback