Fick ett spontant samtal från Liselott för tre veckor sen. Fortfarande facinerad över att hon kom ihåg att jag av alla människor är ensambarn, och att jag var den hon ringde dessutom. Men förbannat kul! Det hela slutade med intervju av Axel Jönsson på OT i måndags förra veckan och publicerades i Lördags(igår).  Här nedan för finns artikeln i två delar, om ni vill läsa. (klicka för större upplösning.)


Edit: Läste bildtexten, och tänkte bara tillägga att det stämmer inte. Snarare tvärtom.
Dvs, jag har ofta varit avundssjuk på vänner som har syskon,
och det är det jag tycker resten av artikeln handlar om? Lite motsägelsefullt.