Jobbfronten.
Att gå in och ställa sig i kön till arbetsförmedlingen var inte en intressant, givande och rolig upplevelse. Långa köer, halvdan information och man fick då inte någon direkt form av privatliv. Jag ställde mig i kön till informationen, skulle rabbla upp min livserfarenhet för henne i kassan inför alla andra i kön, tills hon satt mig vid en dator som skulle veta samma sak och senare blev jag skickad till en handläggare som skulle veta exakt samma sak yttligare en gång. Det tog väl ungefär två timmar, och jag är besviken över att mina förutfattade meningar faktiskt levde upp till verkligheten.
Glada nyheter är dock att de ringde i förmiddags från Uniflex och frågade lite frågor och sånt om mig för att få en röst till ansökan jag skickat in till dem. Nästa vecka får jag veta om jag verkar intressant för dem och får komma på intervju. Ett litet hopp tändes inom mig, men jag ska inte hoppas på för mycket!
Glada nyheter är dock att de ringde i förmiddags från Uniflex och frågade lite frågor och sånt om mig för att få en röst till ansökan jag skickat in till dem. Nästa vecka får jag veta om jag verkar intressant för dem och får komma på intervju. Ett litet hopp tändes inom mig, men jag ska inte hoppas på för mycket!
Kommentarer
Trackback