är stor. Så fort man öppnar dörren och kör in den bullriga och tunga städvagnen så sticker folk ut sina "do not disturb"-skyltar fortare än kvickt. Fast det dem inte vet är att de oftast inte ens står med på min lista över rum för dagen. Men skräcken är stor, därför erbjuder jag ofta gästerna som inte hunnit sticka ut lappen eller springa med barn och packning för att fly från vagnen att lämna rummet eller få lite extra tid så kommer jag tillbaka senare. Konstigt egentligen att spontan kontakt med andra människor kan vara så skrämmande.

Träffade en busschaffis idag i Helsingborgs industriområde när jag skulle ta bussen hem. Han pratade på och berättade om bussarna, om sitt eget liv och frågade nyfiket utan att vara besvärande om mina åsikter. Han var utländsk, men hade ovanligt fin brytning. Jag tror verkligen inte att en svensk hade gjort detsamma om det inte varit ett fyllo och då hade den stunden i väntan på bussen minst sagt känts bekväm.