Konstigt hur mycket man tål tills man plötsligen inte ..

Jag har exempelvis aldrig tyckt att SAW-filmerna varit så äckliga att jag inte kunnat se dem. Jag tycker handlingen är bra, även om många scener är överdrivna. Man förstår poängen ändå liksom. Jag har aldrig tyckt det varit jobbigt att se skottdraman eller liknande på film heller, men något jag inte tål är kvinnomisshandel. Ganska sjukt att man inte reagerar på så många saker som händer i filmer, de blir så naturligt. Man vet att det inte händer på riktigt, man blir avtrubbad. Men det är något med kvinnomisshandel som jag inte kan ta. På gott och ont.
Jag kan inte se en sån film, Kim och jag försökte se The Killer inside me med Casey Affleck och Jessica Alba, men jag höll verkligen på att spy när Jessica Alba blev misshandlad. Jag vet att det inte är på riktigt, men jag mår ändå så psykiskt dåligt att jag faktiskt kan gå ut till toan och spy upp allt jag ätit under dagen.
Första gången var När mörkret faller, den var dessutom svensk. Och jag mådde så dåligt att jag seriöst funderade på att lämna mina vänner i biosalongen och bara resa mig och gå. Jag kunde inte uthärda. Och i lördags skulle jag, Rebb och Kimball se I spit on your grave, som ändå hade intressant plot om en tjej som skulle ta sin revenge.. men mer än halva filmen gick ut på att bara visa hur hon blev abused och jag kunde inte se de.
Så där har ni tre filmer jag inte rekommenderar, för omväxlingsskull.
Kommentarer
Trackback