Mamma ringde nyss och nu sitter jag här hos Fia och vet inte riktigt vad jag känner. Jag känner dels att det är tur att det inte var vi, men samtidigt hemskt att det överhuvudtaget var någon. Bilden ovan var min sommarstuga, eller den sommarstuga vi hade för ett par år sedan. Och hur många gånger har vi inte suttit i den stugan med blixtar och dunder utanför fönstret. Jag låg i min våningssäng och tänkte på vad som skulle hända om blixten slog ner i taknocken, i tisdags slog blixten ned. Mannen som köpte stugan av oss dog i sin säng och sommarstugan brann ned. Många minnen från min barndom, bråken med Alex, tältningen med Emmelie, att bli inlåst på toaletten av Malun, att bygga koja och snickra på födelsedagspresenter till mamma med pappa, att duscha på trätrall med trädgårdsslang på den sida som brandmannen nu spolar med brandslang och nu finns det bara aska kvar. Vemod är det jag känner. Farväl Säljstigen 2. (Läs nyhetsartikeln)

Foto: Tomas Königsson