Hej-jag-heter-Fridah-&-jag-är-Emo

För  några veckor sen skrev jag hur fantastisk denna höst skulle bli. Turns out, that I was wrong. Jag ser fram emot en nystart, det gör jag men mellan varven är det tyngre än jag vill erkänna.

Och trots att jag nu får sola efter avslutad kur av roaccutan så sitter jag fast i kalla, blåsiga skåne och förblir blek.

Jag har ingen aning om när jag får flytta in i min nya lägenhet. Life is chaotic och jag har inte orken att ordna upp det just nu, allt känns så avlägset i alla fall. Det går inte leva med livet nerpackat i kartonger i väntan på att börja leva på nytt.

Livet går upp och ned. Det finns ALLTID någon som har det värre. Du har det trots allt ganska bra -Hel Ren(inte älg) vanligtvis mätt(inte i mm) :D

jag kan bara säga. alla motgångar gör att man utvecklas, hur jävliga de än är. jag vet att du är tuff o jag älskar dig.

Det är ett jävla skit (ursäkta språket) att gå igenom sånt här, men konstigt nog så har kroppen någon lustig läkningsförmåga som gör att man oftast mår bättre fortare än vad man trodde. Den första tiden är värst, sen blir det bättre. Lovar gulla!

What doesn't kill you, only makes us stronger. Detta kommer kanske bli den bästa hösten någonsin, just wait and see :)