är stor. Så fort man öppnar dörren och kör in den bullriga och tunga städvagnen så sticker folk ut sina "do not disturb"-skyltar fortare än kvickt. Fast det dem inte vet är att de oftast inte ens står med på min lista över rum för dagen. Men skräcken är stor, därför erbjuder jag ofta gästerna som inte hunnit sticka ut lappen eller springa med barn och packning för att fly från vagnen att lämna rummet eller få lite extra tid så kommer jag tillbaka senare. Konstigt egentligen att spontan kontakt med andra människor kan vara så skrämmande.

Träffade en busschaffis idag i Helsingborgs industriområde när jag skulle ta bussen hem. Han pratade på och berättade om bussarna, om sitt eget liv och frågade nyfiket utan att vara besvärande om mina åsikter. Han var utländsk, men hade ovanligt fin brytning. Jag tror verkligen inte att en svensk hade gjort detsamma om det inte varit ett fyllo och då hade den stunden i väntan på bussen minst sagt känts bekväm.

Ja! Ja! Ja! Jaaaaa! För bara några sekunder sedan var jag nedstämd och le på att allt bara går i samma banor hela tiden och aldrig händer något nytt. Men så bläddrade jag igenom min mejl och hade fått ett mejl från ett företag som jag träffat på Rekryteringsträffen på Arbetsförmedlingen. Och de skrev att jag var välkommen på intervju! Jippi! Nu är jag istället nervös..

Att jobba på hotell (del 2) - Manliga hotellgäster.
Man finner nya ställen att städa varje vecka. Senast fann jag att om man lyfter på toalettsitsen så finns där enormt fina skatter att finna. Speciellt där de manliga hotellgästerna bott.
Jag vet egentligen inte vilket som är bäst. Att han kissar på toalettringen där man klart och tydligt ser att det är kiss efteråt eller när han spelar gentleman nog att fälla upp toalettringen för att sedan istället kissa på toalettstolen? Och som grädden på moset sedan fälla ned toalettsitsen så att det inte syns och så att ingen kan klaga på att han glömt fälla ned toalettsitsen?
Sistnämnda ger i alla fall mest arbete då kisset torkar in i toalettsistsens undersida och toalettstolens porslin. Mums filibabba!

Att jobba på hotell, del 1.
Jag tror mig hittat en förfinad version av mig själv bland hotellgästerna. Han/hon skriver minneslappar, checklistor och är väldigt noggrann. Det är ganska komiskt hur mycket man kan utläsa av en persons personlighet bara genom att städa dennes rum. Lappen ovan var vad jag fick av denne att rätta till i rummet. Väldigt noggrannt gjort och illustrerat. Ett minne att rama in? ;) Jag skrattade i alla fall väldigt mycket när jag fick denna söta lapp.