Det känns lite som att jag står själv. Vilket värderstreck jag än vänder mig åt så finns det ingen där. Jag hade en dröm i natt, en dröm om att jag höll i det lenaste, sötaste och mest bedårande. En dröm om hur jag inte kunde inse, men att det varma lilla knytet som låg i mina händer faktiskt fanns där, att det var mitt. Det kändes så verkligt, för att jag just i drömmen inte ville ta det till mig att det verkligen var sant. Och när jag vaknade hade jag fortfarande ingen. Fortfarande ingen bedårande, söt och otroligt mjuk liten lillasyster i mina armar. Men min dröm hade inget att göra med att det känns som jag står själv, den kom på köpet. Eller kanske för att.

Det är en djungel att försöka vara sig själv, men att ändå försöka anpassa sig för att ha någon att uppskatta, någon att uppskattas utav...

Bara man följer gatan ner till Konsum så märker man att det är vår, att det är påsk. Solen skiner, fåglarna kvittrar och en del blommor har faktiskt slagit ut. Men att det är påsk märks inte bara på alla färgade fjädrar som hänger i träden på folksträdgårdar, utan också på alla små halvmeters figurer som går klädda i sjal och fräknar. Påskkärringar, det bara kryllar av dem.

Ett psykologiprov mindre bakom hjärnbalken. Det läskiga med det här provet är att det verkligen kändes som att jag kunde allt innan, men ändå som att jag inte hade pluggat tillräckligt mycket för att kunna allt. Men så kom frågorna, och det kändes även när jag lämnat in provet som om jag kunde allt - första enda och sista gången som jag känner så på Mikaels prov? Ska se att när jag fått tillbaka det så har det gått åt helvete i alla fall.

Ruggit trött nu de senaste veckorna. Skulle kunna somna med bums. Texten i psykologiboken bara flyter ihop och efter ett tag vet jag inte ens vad stycket jag läser handlar om. Somnade i solen tidigare idag. Fortfarande trött dock. Positivt är dock att jag inte haft ont (ta i trä) i ryggen på länge.

Nu har jag mig ett sommarjobb. Men är öppen för mera! skulle vilja ha något litet i någon kiosk eller liknande. Bara några pass mitt på dagen. Hade varit toppen, förslag?

Oinspirerad.

Oj, lång vecka och jag är segare än segast på att uppdatera. Umgåtts med min kusin och Adam en del, och pluggat näst intill resten av min fritid. Nationella i svenska, både muntlligt och skriftligt. Men det är äntligen helg, och ledighet.

Gutt med sol, avundas inte min stackars Anna uppe i Umeå, där hon sitter med sin fyrgradiga värme och ser snön ligga kvar på backen. USCH och fy.

Noll insperation till att skriva, syr och fixar med annat mycket hellre.

Godissuget var otroligt tidigare ikväll, funderade på att springa ner till coop vid fem i åtta(stänger vid åtta). Men jag bestämde mig för att det var onödiga pengar. Men till min överraskning fann jag glass i frysen som jag och Kim inte ätit upp än. Najs!

Mammas beställning av studentplakat kom hem idag. Studentpepp.
Imorgon är det nationellt prov i svenska pepp på det? nja.

Johanna Trenck har nyss blivit nobbad sina 150 000 kronor i Sanningens ögonblick. Jag tyckte det verkade vara rätt åt henne faktiskt. Hon skriver på sin blogg: "Det var dock inte oväntat att de klppt bort typ 40% av vad jag svarade, YES all in order to create "good TV" och jag tackar TV för det! Jisses vad den människan babblade på och ville marknadsföra sitt liv och förklara allting så gott hon kunde, men det mesta hon sa blev bara motsägelsefullt skulle jag vilja påstå?

Men jag hoppas hon är nöjd med sin insats, förlorade pojkvännen(på frågan: älskar du din pojkvän? - nej.) och förmodligen kontakten med modern på många av frågorna och dessutom avslöjade lite för mycket för svenska folket, till priset av NOLL kronor. Ja, vissa gör allt för pengarna, men hon verkade inte förtjäna dem.

Rätt eller fel?
Jag tyckte det var rätt åt henne.

I vår ska det sparas. Och det ska säljas, och det ska tjänas pengar. Det har jag bestämt redan nu. Jag ska rensa min garderob en dag eller två någongång i vår. Jag ska sälja min sega, och nästintill oanvända cykel. Jag ska skaffa mig ett jobb. Och det är väl där jag börjar, för nu sätter jag mig ner med ytterligare några personliga brev som jag ska sprida över Oskarshamn. Wish me luck.

Men när jag fått jobb så löser det mesta sig, och sen kommer skatteåterbäringen på det, och kanske lite studentpengar också. Det ser ljusare ut, jag får hoppas att det går ditåt också.

Men att det går dåligt för Scania drabbar även mig, eftersom jag hade jobbat på dotterbolag annars, men dem tar inte heller in sommarjobbare i sommar. Och den fasansfulla verkligheten har faktiskt fått mig att inse, att jag aldrig ska försätta mig i en sån här situation som vuxen människa, helskotta va jobbigt att vara ekonomiskt beroende av andra och aldrig känna att man kan göra som man vill. Förstår att man blir deprimerad (Läs: nedstämd, efter Mikaels påstående om språkmissbruk)av det.

Vart ska du sommarjobba i sommar?

Oskarshamn har tagit steget närmare storstad. Vi har fått 7eleven! Jag blev måttligt förvånad. Annars brukar det alltid sägas något i tidningen innan det händer saker, men så kör man förbi och där är det. Helt suddenly liksom. Tänk om det kunde vara som ett thailändsk 7eleven också, det hade varit even greater! ;D

Plugg, plugg, plugg och alldeles för nåra bitar i Riesenpaketen. Taskigt. Men imorgon är det prov, och jag ska ge mig fan på't!

Något jag önskar att Anna Flensburg bara kunde glömt bort och att ingen påminde henne om imorgon är dem där dumma läxorden: "väckans ård".(kan höra henne säga det med sin skånska stämma.) Inte så att de är så jättesvåra egentligen, bara jag som är lat.... precis som med mitt rum och där kom det igen "du vet att det måste sluta sen". Touché.  Men mitt rum är litet, i en lägenhet där kan jag sprida ut min skit och få det att se mindre stökigt ut? Nej, jag tror inte det jag heller. Men...

Länge sen jag skrev något i min "riktiga" dagbok, det ska jag ta och göra sen. Men först ska jag öva på mina ård.

Nu dissar jag Kenza. Jag har följt henne via blogglovin ett tag, men jag har tappat intresset för henne och förstår inte överlag varför jag kikar in. Det är enbart för att se om hon tagit några nya fina bilder, men för att vara modell så tar hon inte många seriösa.
Så nu lägger jag ner storbloggare som inte förtjänar så många läsare som dem faktiskt har. Mest besviken blev jag nog av att läsa om att hon har en "anställd" som läser hennes kommentarer för att hon själv inte har tid. Jag brukar inte kommentera hennes blogg, eftersom jag knappt läser den. Men det kändes ganska egoistiskt och självcenterat. 

Näe, har hittat mig några favoritbloggar som är ganska små än så länge, och jag trivs bra med dem!

Drygt två veckor sen nu, en tjej 2 år yngre än mig här i stan tog livet av sig. Dödsannonsen var i tidningen idag. Vad jag har hört, och läst hos anhöriga så hängde hon sig själv. Hon gick i mitt arbetslag på Vallhalla, men det var väl det närmsta jag kom. Sorgligt, när det behöver gå så långt. Jag hoppas att hon fann något bättre, på andra sidan.

R.I.P Alexandra Ekström.

Gudomligt, först efteråt. Jag drar mig för att komma igång, och jag har gjort det sedan innan jul. Men gud så skönt att trampa några mil framför Simpsons. Nu drar jag igång mitt tränande igen.. bättre sent än aldrig?

Blev så ledsen idag när Jonas konstaterar mitt löjliga fel som gjorde mina rullar fel-framkallade. Jag glömde mittenpinnen till filmspolarna. Fuck it. Han sa att jag skulle ta om yrkesrepotaget och produktbilden, som jag så fint hade fotograferat. Sagt och gjort, bara produktbilden kvar. Mycket spring på Telia, men man har en underbar och tålmodig pojkvän. Tack!

Nu Design: Simon and Thomas och ett stort glas mjölk som jag gjort mig förtjänt av.