Jag läste eller hörde någonstans för länge sen en teori om kärlek. Mannens kärlek och Kvinnans kärlek. De två är helt olika varandra i väldigt många förhållanden, enligt teorin. Och hitills tycker jag att den har stämt överens med ganska många förhållanden jag stött på.

Människo-kvinnan är nog mer lik spindel-honan än vad den vill tro. Ni vet hur en spindel gör? När hon fått honom att para sig så dödar hon honom långsamt. Äter upp honom. Inte riktigt så dramatiskt gör vi människo-kvinnor det. Men när vi väl har fått honom, den där prins charmig så vill vi ha honom och bara honom. Våra egna vänner, våra egna intressen, hans intressen och hans vänner skjuts bort en aningen för att vi sakta men säker utan att veta om det egentligen kväver vår omgivning.
Dock är kvinnan oftast mer romantisk, tror jag. Eller Kvinnan ser i alla fall sig själva som mer romantisk. Många(där i bland jag) skriver lappar med våra hjärtans ord för att beskriva vår kärlek. Många (där i bland jag igen.) tycker om att planera saker lite för mycket tills det blir överperfekt, och spräcks av någon fånig sak man inte räknat med. Kvinnor överanalyserar nog ganska ofta saker männen gör, ifrågasätter om det fanns någon mening bakom det. Gjorde han så för att reta mig? Gjorde han så för att han är sur?

Män har romantiska sidor de med. Men jag tror att de visar det fysiskt att dem håller av kvinnor. De tar deras hand, de håller om dem, de skyddar dem (också för att få visa sin manlighet?) De säger att dem älskar sina kvinnor, jag tror att fysisk kontakt betyder mer än att ge gåvor och kärleksbrev för deras del. De är inte lika komplicerade som kvinnor, dem är mer spontana och det är nog det som charmar kvinnorna från början. De har inte heller lika mycket avsikter bakom sina uttalande och rörelser som kvinnor tror att män har, bara för att kvinnor ofta har det.

Teorin jag hörde/läste om påstod att det hela tiden uppstod en konflikt mellan könen när kärlek inte visas. Och därför känner vi ofta oss svikna, fast vår käraste inte sviker alls, utan bara visar det på ett annat sätt. Vi ser de dock varken män eller kvinnor, för att det inte görs på vårt sätt.

Jag tror inte att det behöver delas upp i mannen och kvinnans kärlek egentligen, det hör nog mera till personligheten. Och kan säkerligen vara tvärtemot ovanstående. Men alla visar kärlek på olika sätt. Med det sagt borde fler ha det i tanken och färre bråka eller känna sig svikna av sina käraste. Tänk om världen i alla fall verkade vara så lätt ?!

Har en mer utvecklad teori om kvinnans kärlek än mannens.
Och jag är kvinna själv så.. Skriv vad du tror, vad du tänker, stämmer det?

Gick ut direkt efter frukost, såg att det var frost på backen och tänkte nu har jag min chans. Det är inte var dag jag vaknar tidigt nog för att frosten inte ska ha hunnit smälta. Men det visade sig att det skulle vara minusgrader och förbli frost resten av dagen....

Grannarna fick sig nog i alla fall ett gott skratt vid frukostbordet nu när vi har sågat ner att träd och har full insyn på baksidan, där jag låg med rumpan i vädret och kravlade på alla fyra med min kamera tryckt mot ansiktet.

1. Pettersson und Findus, choklad från tyskland.

2. Dukat upp för julmiddag.

3. Skraplotter utan vinst.

4. Marabou premium oraïa choklad.

5. Mysiga raggsockor.  6. LdB Peeling, Shower och Body lotion.

7. Den lilla sjöjungfrun - Sagan om Ariel.

8. Weleda duschcremer.

9. Mönstrad sjal

10. Ipod nano 4:e generationen och hörlurar.

11. Bild stulen ur pappas arkiv. Jag, min kamera och älskling på julafton.

12. Alamanacka för 2009.

Fick även batteri till kameran, morgonrock, en prynadskudde och massa godis.

Vad fick du i julklapp då?

Julafton och allt vad julklappar innebär är över, men nu återstår födelsedagspresenter på min problem lista. Jag vet inte vad jag ska ge my darling nu i januari. Själv är jag mer än nöjd med mina julklappar. Men jag har inte råd att köpa några presenter, och jag har inte råd att fylla på bland mina egna nödvändigheter heller. Med 91.50 kommer man inte långt.

Men Egobilder har jag gott om, betydligt mycket mer än pengar.

Jag har försökt skicka Jul-MMS till så många det gott, men jag får tillbaka hälften. Tråkigt nog. GOD JUL, i alla fall. Nu ska jag gå och umgås med min släkt och vänta på att älskling kommer. Snart får man öppna julklappar. Wiiho. Som ett litet barn igen.

Klänningen jag så länge suktat efter, men inte haft råd att köpa finns inte längre att köpa. Och bara för att jävlas med mig så har Kenza gått och köpt sig den. Dessutom så fann jag att jag hade kunnat fått den på Tradera för halva priset också, men auktionen var avslutad. Jag hoppas någon köpte ett exemplar till mig i julklapp, för då skulle jag bli riktigt glad!


Jag har inte sett röken av henne på två år, men nog fan känner hon sig i julstämning nu. Japp, Fröken Lingon är på julbesök. Och det ogillar vi skarpt.

(Bilden är härifrån)

Vanligtvis förstår jag inte hälften av handlingen i hans blogg inlägg, eftersom jag inte känner eller vet vem ens tredjedel av hans vänner är. Men jag brukar kika in för att se bilder på Malun, han lyckas ta riktigt fina(även om hon aldrig kommer hålla med någon av oss). Den där Samuel.Och idag tog jag min dagliga Malun-koll och fann ett roligt youtube-klipp.

(Klicka för större upplösning)

...som jag fullkomligt älskar. Fick den av Katarina i lördags, en söt liten glas ängel som skiftar i färger. Jag är nyfiken på mina julklappar nu, även om det bara är mina egna som ligger under granen än så länge. (Dvs. dem jag ska ge bort, inte dem jag ska få)

Redigerat film sen två i eftermiddags. Helt slut i huvudet.
En film och lite sömn, känns som en bra ide.
Godnatt.

Fick ett spontant samtal från Liselott för tre veckor sen. Fortfarande facinerad över att hon kom ihåg att jag av alla människor är ensambarn, och att jag var den hon ringde dessutom. Men förbannat kul! Det hela slutade med intervju av Axel Jönsson på OT i måndags förra veckan och publicerades i Lördags(igår).  Här nedan för finns artikeln i två delar, om ni vill läsa. (klicka för större upplösning.)


Edit: Läste bildtexten, och tänkte bara tillägga att det stämmer inte. Snarare tvärtom.
Dvs, jag har ofta varit avundssjuk på vänner som har syskon,
och det är det jag tycker resten av artikeln handlar om? Lite motsägelsefullt.

Julavslutning med Mediafolket i torsdags. Jag bjöd på Cupcakes.

(Bilderna är stulna från Katarina, tack! ;) )

Lördagkväll hemma hos Katarina. Julklappar, Sanning och konsekvens, ölspelet och sång i källaren.
Tack för en mysig kväll och tack för skjussen hem Micaela.

Först lägger jag bara näsan i blöt. För jag gillar att vara delaktig, jag gillar att försöka göra bra. Men när man bara doppar näsan i blöt lite här och var, så blir det snart mycket mer. Och idag kändes det rejält. Mediaprojektet, Kims julklapp, fotoprojektet, UF-företaget, och inte minst engelska CAE. Det blir för mycket. Jag tar mig vatten över huvudet.

Mycket möda, för lite besvär? Jag har aldrig haft problem med svajande vikt. Och därför aldrig gått upp speciellt mycket, inte heller nu lyckats gå ner speciellt mycket. Men godissuget, matsuget och hungern den är tjockare än någonsin.
Men nu är det bara två veckor kvar, och som vanligt tar jag på mig ännu mera. Ännu mera krav. Jag tar mig än en gång vatten över huvudet.


Matsug. Turkiet Oktober 2008.

Jonas(Fotolärare) gav mig i alla fall peppande ord idag. Det värmde, och fick mig lustigt nog att tänka tillbaka på mitt förskoleår med M.F. Men tillbaka till nuet. Lägga lite mer tyg på kroppen och hoppas att frysprickarna lägger sig och sedan börja mitt engelska pratande kanske?