Sick and tierd.
Jag kan inte påstå att jag kände av sprutan(vaccin mot svininfluensan) igår när jag tog den. Man skulle sitta kvar en kvart för att se så man överlevde(eller ja, i allafall inte fick några grova biverkningar) efter att man tagit den. Sagt och gjort, kände inget. Förrens framåt kvällen. Igårkväll var hemskt. Kunde inte sova, frös som en plockad fågel och kände mig väldigt illamående, som om någon tog stryptag på mig. Idag tror jag febern håller i sig, öm för minsta lilla beröring och halsont. En släng av svininfluensan? Jippi!
Svordomar mot H&M, IGEN!
Kollar in på hemsidan, och gissa vilken av alla storlekar som är slut - JO MIN! Och inte får jag veta mer för det, ingen hade tänkt säga att jag inte skulle få några nya stövlar eller nåt. Bara diskret översättning på kontot och problemet var löst? NEJ!
Fan. Bästa stövlarna på länge - skitkvalitee, men ändå bästa passform.
Jag mejlar kundservice för att få veta vad dem tänkte med över huvudtaget. Och de svarar att man skulle gjort en anteckning på returlappen om att man ville ha ett par nya stövlar istället för pengarna tillbaka. Men det stod ta mig fan ingenstans.
Jag hade fan fått ett par hela och bättre kvalitetsmässiga stövlar om jag behållt dem och lagat dem själv.
HELVETES JÄVLA SKIT H&M!
Guldkant på min vardag.
Har förövrigt hört en inflyttad skåning berömma min dialekt också! Heja Småland!
Campadre
Men det är inte därför jag tipsar, (du klickar på länkarna av egen vilja) utan för att de faktiskt har ganska mycket vettigt mellan varven. Jag får nyhetsbrev varje vecka med olika märken som har nedsatta varor hos Campadre, och de är oftast inga fjutt reor utan verkligen 70-50%.
Try it out. Går ju alltid att avsluta medlemskap om det inte skulle vara värt det.
Just denna vecka fastnade jag för väskorna från ORDNING & REDA och ett par glasögon från STYLE OF AVIATOR, men jag har sagt att jag inte ska köpa något innan jul så det får bli så.
Jag är inte som Sickan, jag har ingen plan.
Men jag har inte en jävla aning om vad jag vill. Och även om jag vet små detaljer så hjälper de mig inte ta mig dit. Jag tänker hela tiden stort, att jag ska ha bra betyg på högstadiet så jag kan göra vad jag vill på gymnasiet. Välja brett program på gymnasiet så jag kan bli vad jag vill efter det. Och nu då? välja en bred högskoleutbildning eller ha så många olika erfarenheter som möjligt på CV:et för att kunna göra vad jag vill i framtiden.
Det känns som det är dags att inrikta sig. Men på vad? När? Hur? Jag har ångest för att jag inte har någon plan.
Folk är motsägelsefulla när de säger att jag bara är 19 år och har hela livet på mig, men samtidigt säger att tiden går så fort. Jag känner till alldeles för många 30 + som tycker att tiden från de man var 19 gått för fort och att de snart är försent att lyckas göra något vettigt, så man stannar på ICA.
En låt som jag lyssnar på när jag känner såhär.
En låt som påminner mig om hur det faktiskt är.
Men det är inte en låt som får mig sluta fundera.
Class of 99 - Wear Sunscreen.
Mycket på en gång.
Söndag, eländiga söndag..
Jag tror jag ska sy mig ett par knästrumpor, den ni. ;) Och så ska jag gå ner i källarn med en låda eller två och hämta julpynt-lådan för att se vad vi egentligen äger på den fronten. Tillräckligt enligt Kim, men det vet jag ju inte om jag kan hålla med om än..
& så kanske man skulle ta och hitta på någon trevlig outfit att gå på arbetsintervju i? ;D
För jag har ju en sådan på tisdag.
Stackare utan portkod där ute!
Stackars alla ni som inte har portkod på halloween och påsk, eller andra högtider som kräver godisaffär hemma i skafferiet.
En vit vinter på östkusten.
Det är julpynt i varenda inredningsbutik här i Tyskland. Amanda och jag kom helt enkelt att börja prata om jul. Hon blev lite förvånad när jag sa att vi skulle åka hem över jul. Hem som i gamla Oskarshamn. Men jag förklarade ungefär hur en jul hade sett ut för oss i Helsingborg;
Vi hade köpt en plastgran, för att dra upp en ståtlig barrgran upp för en rundad trappa till fjärde våningen, de har i alla fall inte jag lust med. Klappar hade vi inte haft många under granen som de inte stod bådas namn på, då de förmodligen blir många gemensamma paket från oss båda, till oss båda. Och julmaten hade nog kommit från lidl, färdigkokt julskinka som vi hade fått äta till nästa jul med tanke på att de brukar bli över så en vanlig familj får äta det fram till midsommar...
Vi hade heller inte fått någon snö, för jag tror inte de blir snö om det inte verkligen blir snöoväder här. Ingen vit jul där man ser snöflingorna tingla ner från skyn och de finns det ju faktiskt fortfarande hopp om i Oskarshamn.
Vi hade inte sett Kalle Anka, för hade det varit en vit vinter(vilket hade innebärt snöoväder) så hade inte våran antenn till TVn fungerat, och vi hade inte kunnat se det - utan varit tvungna att bryta mot både skrivna och oskrivna lagar och ladda hem det.
Jag tror iofs inte att en jul hade varit så hemsk i Helsingborg. Den hade ju kunnat vara alldeles alldeles underbar...också. Men det hör faktiskt till julen att träffa nära och kära och det blir jävligt knöligt att ta dem alla hit.
Så jag hoppas på en vit vinter i Oskarshamn. (nu blir mamma glad)
I quote;
- Doug Savant, Tom Scavo in Desperate housewives.
Jag känner mig som en man. Så fort frugan gått ut sätter sig en man framför tvn och kollar på fotbollen, jag sätter på hög musik för att jag vet att Kim inte tycker om den i sin omgivning. Så fort frugan inte är i närheten tar en man sig en bärs, eftersom frugan inte tycker om att han dricker, jag plockar fram sötsakerna för att jag inte vill fresta Kim då han vill vara nyttig.
Men jag får väl se mig själv som förlåten och trots allt som en kvinna, eftersom jag lyssnar på Whitney Houstons gamla klassiker på hög volym med härlig bas till, det hade inte en man gjort.
I wanna dance with somebody!
Ensamhet och arbetslöshet =
Att gå hemma ensam om dagarna och vara arbetslös, gör att jag saknar. Jag saknar människor, nära, bekanta, nyblivna och gamla vänner. Jag saknar folk. Förhoppningsvis kommer det nära folk och hälsar på mig här borta snart och då ska jag njuta. Det lovar jag!
Nu går jag inte säker längre.
Ikväll blir det film och udda äppelpaj framför tvn. Ska bädda ner mig lite extra eftersom halsen inte känns hundra.
Cuz today is gonna be a better day..
Jag har en överraskning på gång. Men jag vet inte om jag ska försöka få det till en ännu bättre överraskning, om de går. Det gäller bara att min älskling inte kommer ihåg vad han har sagt att han kanske ska göra, så han låter mig göra de och blir ännu gladare när han kommer på de. Haha. Finurlig jag är va?
Oh! Ännu ett svar från mina jobbansökningar idag. Nästa vecka får jag se om jag är intressant nog för en intervju med dem. Spänd i hela kroppen, hoppas, hoppas hoppas!
& så en låt från Heroes imorse, som jag tror att den där Lucia kommer gilla. Kanske?
Udda jobbannonser.
Realized...
Lite polarmackor med bacon och peppar-mjukost och kokt medvurst på. Gå och handla mjölk i regnet och stormen åt mig då. Gärna nu med bums.
Blåsvädret tar hårt i Helsingborg.
Men igår när vi låg och kollade på The Taking of Pelham 1 2 3, så hör vi plötsligt något som låter som en kruka som åker ner från ett fönster rakt ner i gatan, men när vi kollar ut ser vi ett fönster med fönsterram och allt ihop..... Båda två kollar på varann och går in i köket för att försäkra oss om att det inte var vårt fönster. Några minuter senare springer vi ner och kollar vart det kommer ifrån och vad som kan ha hänt. Men ingen mer än vi reagerar på att rutan ligger där.. inte ens gående som går förbi. Absurt.
Jag ringer till vaktmästarn eftersom ingen är hemma i lägenheten där fönstret har "lossnat" eller blåst sönder. Det spöregnar, och vi vet att det inte kommer se roligt ut i deras kök när dem väl kommer hem. Vaktmästarn skrattar när han kommer och frågar hur i helvete de kunde gå till, sen ringer han några samtal och försvinner. Fönstret ligger fortfarande kvar och vad jag vet har de inte gjort något åt det hål, där det spöregnar in hos grannen. Det verkar tyvärr som att grannen inte kommite hem än, stackarna när de kommer hem från sin weekend någonstans.
Vi skrev ialla fall in till tidningen. Och skickade in lite bilder som Kim tog på det hela. Så från och med nu kör vi med stängda fönster och ändå låter det som vinden ska ha sönder dem.
Foto: Kim Olsson
Tiden rinner förbi..
Foto: Josefin Baecklund
Det känns vemodigt. Jag saknar 9c, jag saknar vännerna och jag saknar faktiskt min ättriga lilla kanin. Ja, jag saknar mycket som varit. Men inte gamla Oskarshamn.
Jag är trots allt väldigt glad att jag tagit mina veka vingar och kommit någon vart med min egen energi och mina egna vingslag. Att jag kom ifrån allt jag inte saknar. För hur vemodigt det än känns så känns förändring och förnyelse så mycket mer glädjande och inbjudande än samma gamla vanliga.
Jobbfronten.
Glada nyheter är dock att de ringde i förmiddags från Uniflex och frågade lite frågor och sånt om mig för att få en röst till ansökan jag skickat in till dem. Nästa vecka får jag veta om jag verkar intressant för dem och får komma på intervju. Ett litet hopp tändes inom mig, men jag ska inte hoppas på för mycket!
Mina största ovänner.
Och idag av alla dagar är inte min dag. Jag och spegeln är inte vänner och likaså jag och garderoben. Usch, usch, usch. Men jag vet ju att om jag inte gör det idag, så kommer det vara ännu jobbigare att göra det imorgon. Så nu tar jag mina papper, min väska och plånbok, drar på mig en tjockjacka och vattentäta skor och går utan att tänka..