Vilken fin film. Jag och min kusin såg den i lördags. Och jag höll tillbaka många tårar, men några trängde fram ändå. Det handlar om en kvinna (Hilary Swank) vars man dör i ung ålder. Och efter hans död får hon veta att han lämnat små brev kvar till henne. Den är väldigt fin och genomtänkt. En väldigt charmig film som knyter åt runt hjärtat på en. Hilary Swank spelar lika bra som i alla andra filmer jag sett med henne. Tycker det är grymt hur olik hon kan vara från film till film. Se den!
Såg Righteous Kill i fredags med älskling, som handlade om en polis som mördar människor som han tycker borde fått ett straff, men kom undan lagen. Man får följa hans förklaringar på varför och hur. Var något för oengagerad för att orka först allt i filmen. Men dålig var den inte.
Helgen var great. Jag hade besök av en viss Kimpa från fredag till lördag när mor och far var på Öland. Vi åt fläskfilé med egen klyftpotatis och underbar dragonsenapssås. Mums på det. Såg film och mysade gjorde vi också. Och under lördag kväll dök min kusin upp utan för min ytterdörr. Vi kollade på film, pratade i massor och somnade i varsin säng i källarn. Jag kommer sakna henne stort när hon åker. Men hon har utrustat mig med analogiska kameror och ordböcker så jag kommer överleva även denna period utan henne. Hoppas jag åtminstonde. I söndags satte mitt ljus-projekt igång. Massa bilder på stearinljus. 121 närmare bestämt. Nu är dem redigerade och nere på 40 stycken.
Jag hoppas på något liknande till helgen, kanske någon trevlig fest för fröken Hultman?
121 bilder håller på att tankas över från kameran. Alla på samma motiv men med sina olikheter. Ett motiv kvar, sen har jag mina tre ljus-bilder tills på onsdag. Mindre "tävling" inom klassen om vem som får sin(a) bilder publicerade i något oskarshamns blad om Stad i ljus. Jag tror konkurrensen är rätt hård faktiskt.
Att pappa har köpt en PenPad, är inte mig emot. En sån jag tänkte önska mig i julklapp, men varför göra de nu när jag kan låna (sno) hans? (PenPad är en skärm som man skriver/ritar på som ett vanligt papper, fast direkt in i photoshop eller illustrator! Underbart.) För det är trots allt bara mindre än tre månader kvar till julafton!
En del förstår man sig bara inte på. En del vill man förstå, men kan fortfarande inte... Ett exempel är tvillingarna som försöker ta livet av sig på motorvägen? Första bilden visar när den ena tvillingen springer ut mot trafiken, rakt framför en kommande lastbil. Och hennes syster i röd kappa springer snart efter. Den andra bilden, visar när 6 polismän håller fast henne och hon skriker på hjälp. (Bilder & fakta från BBC News.)
Av få enkla anledningar tycker jag om hösten och vinter halvåret. Det är tillåtet att frysa. Man är inte knäpp längre. Och man kan tända brasa, man kan ha mysbelysning på - så den tillochmed märks. Men allra mest längtar jag efter att få använda min nya jacka. Wonderful. Men jag gillar också vinter/höst säsongen för att man får krypa ner i bland kuddar och filtar. Det är då Tv-serierna börjar igen. Mina favoriter. Heroes, Desperate housewives, Lost och Gossip Girls. Och det är främst efter mer än ett halvårs längtande efter nya säsongen av Heroes som jag är som ett barn på julafton. Jag kan knappt bärga mig till nästa avsnitt.
Jag är förundrad över hur föreståeliga människor det finns här hemma. Jag menar jag fumlar, jag hittar inte knapparna, jag växlar fel och jag vet knappt någonting. Men det är väldigt många snälla ansikten trots det. Trots att det finns 5 olika potatis, och en sjuhelskottas massa frukostbullar som ser likadana ut. Men jag börjar få kläm på att, och hitills är det riktigt kul. Jag ångrar inte att jag gick emot Stefans vilja. (Han bara suckade och var negativ. Han tyckte inte coop Nära var något att praoa på.) Det jobbigaste är väl att nästan många i personalen ser likadana ut dem också, inte bara potatis och gul&grön kiwi som gör. Nu ska jag ner dit igen, och hoppas på det bästa.
Jag brukar vara den som har otur. Man hittar drömplagget, men så finns det inte i min storlek. Antingen för stort eller för litet. Man hittar drömskorna, men man har inte råd till dem. Man blir olyckligt kär och väntar på rean - då föregående problem uppstår. Eller så har jag sett en jacka på någon och vet exakt hur den ska se ut, letar och letar efter en liknande, men den finns ingenstans att köpa.
Men nu har jag nått höjden av allt. Inatt drömde jag att jag shoppade loss på någon forever21 butik någonstans. Och jag fann massor av saker som jag blev förälskad i. Jag gick runt där nästintill ensam, och allt var billigt, allt var snyggt, allt fanns i min storlek. Och jag minns att jag bland annat en väska fann en väska. Så underbart vacker. Men hur i hela friden finner man en väska man bokstavligt talat drömt om? Jag är inte ens säker på att något i närheten av den existerar. Och den skulle förmodligen inte vara lika sagolik som i min dröm ifall jag väl fann den?
Det blir inte lätt, om ens möjligt. Men jag brukar ju ha otur så, det är väl bara att glömma den där, alldeles, alldeles underbara väskan. Dessutom skriker mitt bankkonto "Get over it!". Så jag får väl ta och drömma vidare.
Oh, jag hade velat fått ett kuvert adresserat till mig i fredags. Med bara ett litet papper i som hade berättat för mig att jag fått några extra slantar insatta. Jag hade velat fått ett lönekuvert. Bara ett litet, inga miljoner, bara några hundra. Tycker inte om att leva på gränsen, men nu börjar snålandet.
Såg Sex and the City igår. Vi satt och väntade på det vändande slutet, då någon skulle dö. Men ryktet var ju inte sant, och ingen dog. Trist. Men dem lyckades väldigt bra med en hel del scener i alla fall. En scen i mitten av filmen, då Mr Bigs limosin stannar och flickornas limosin stannar en bit ifrån, mitt på en enkelriktad gata. Och den var riktigt väl gjord. Jag kände det Carrie kände och jag blev förstummad. (Tänker inte berätta handlingen i scenen för att inte förstöra för dem som inte sett filmen.) Jag tycker helt klart att man ska se den. Den är charmig. Den är inte flickig, den är kvinnligare än så. Man får veta fortsättningen på SATC-tjejernas liv, och sakerna som gör dem arga, glada eller förvirrade. Men man får väl se det till verkligheten, detta är bara på film.
Om ni kollar på den här bilden av Heath Ledger och sen kollar på klippet här nedanför med Isak Strand ännu en gång, så måste ni hålla med om att dem är lika?
Intresseanmälan till Ski Tour UF gick som på spåret idag. Alldeles utmärkt! Ryggen är dock inte som den ska, väntar på att doktorn ska ringa. Jag gör förresten som Fredrika, jag länkar jag med. 20 kronor per länk till barn som behöver de. Rätt värt det. www.uppdragbarn.se/
Jag får väl börja med att erkänna att mitt lokalsinne inte är något att hissa i flaggstången. Jag kan ta mig i stortsett vart jag vill, men kanske inte på det lättaste sättet. Händer att jag tar en hel del omvägar. Men huvudsaken är att jag kommer fram.. någongång? Min mamma är rätt lik mig, fast hon har hundra gånger bättre lokalsinne än mig. Hon är lik mig på ett annat sätt helt enkelt. Hennes kombinationer vid matlagning är ungefär som när jag tar mig från punkt A till B. Ikväll bjöd hon på hemmagjorda köttbullar med spagetti.(Jag hade föreslagit makaroner) Igår fick jag köttfärslimpa med potatismos. (Jag hade föreslagit brunsås & kokt potatis.) Men huvudsaken är att det blir ... ätbart?
Det är precis som att våra tankebanor inte kopplar till enklast, bäst? Utan ser en sak. Jag ser plats A, vet att jag befinner mig här, ser punkt B och förstår att det är dit jag ska ta mig. Men hur? Mamma ser köttfärslimpa och tänker, gott. Ser Spagetti och tänker, också gott. Men tillsammans?
Jag har väl ätit värre, och jag har faktiskt inte sprungit vilse till påskallavik på Orienteringen i 8an*. Så det finns väl alltid någon som är värre?
*Om jag inte missminner mig åkte Olivia Carling & co lite båt och dvs på orienteringen som utgick från kbg?
Jag är inte alls lika sjuk längre, åtminstonde sick of being. För nu har jag överskottsenergi till 100%! (Förlåt Amanda, det kommer bli en jobbig dag för dig imorgon, haha.) Jag studsar runt i mitt rum till P!NK och städar/pluggar vartannat.
Har inte mitt väggskåp mellan garderoberna åkt ner innan, så gör det snart det av min bas, oh I love it!
Mina, Catrins och Amandas kläder och grejer har kommit hem till mig nu. Alltsammans från forever21, efter mycket bök.
Det började med att Amanda nämnde att någon kompis hade varit tvungen att skicka ett mejl för att säga att hon hade beställt, trots att hon lagt en order. Och när jag la min order så skickade jag samtidigt ett mejl till kundtjänst och frågade om detta. Fick aldrig något svar på mina frågor till kundsvar. Fick däremot ett mejl av dem som svar på ordern, där det stod att dem ville att jag skulle ringa dem. Jag sket i att ringa(betala pengar för att deras system är fucked?), men fick till svar att jag kunde skicka ett mejl istället, med kort på mitt kontokort och adressen det skulle skickas till och blabla. Aldrig varit med om något liknande. Men efter det gick allt som smort. Grejerna tog en vecka att få, och nu ligger dem här.
Jag är förälskad i mina nya skor och Amandas nya klänning. Haha. Men tyvärr så passade inte min "skjort"-tröja i armarna. Jag är för biff? Hah.
Så nu bara för att jävlas med Amanda och Catrin, så är jag hemma imorgon med och låter dem veta redan ikväll att kläderna har kommit. Så kan de sitta och sukta, eller ge mig ett besök. ^^
(Kanske är någon som vill köpa den skjort-tröjan av mig? annars slaktar jag den, och gör den till min egen design. ^^)
"Trust Me It Would Scare You If You Knew What Was Going On In My Brain. Trust Me It Would Scare You"
Ojojoj, jag vet att det är en stund kvar tills jag kan sätta mina planer och ideér i verk. Men jag kan inte låta bli verkligen. Ritar upp hur mitt kök ska se, ritar upp hur vårt sovrum skulle kunna se ut. Jag har det mesta i huvudet, och ideérna blir bara fler och fler.
Jag vill verkligen flytta hemifrån nu. Inreda mitt eget hem. Sätta upp tavlor på mina egna väggar. Oboy vad jag längtar! Jag har iver ända nerifrån tårna och upp. Jag vill diska min egen disk, jag vill bädda vår egen säng. Jag vill krypa ner i vår egen soffa. Jag vill, jag vill, jag vill!
En liten fortsättning, eftersom diskussionen kom upp. Hur många mördare är inte normala innan den dagen då de har ihjäl någon? Att sen en person som aldrig har slagit någon innan eller mördat någon innan en dag helt plötsligt har ihjäl någon och det visar sig att denne går på anabola steroider, då är det steroidernas fel?
Jag försvarar inte Anabola steroider. Jag menar bara att jag inte tror på allt jag hör och ser längre. Jag tror det jag vill tro, inte det folk försöker få mig att tro, det media får en att tro.
Och min syn på det hela har alltid varit såhär. Även om den blivit starkare med åren. Det har ingenting med någon att göra. Och jag tror det är viktigt att ni förstår.
Det är konstigt hur lätt man kan påverkas av media. Alla föreläsningar, alla böcker och artiklar man läst, alla historier man har hört om hur folk blivit påverkade av Anabola steroider. De har printats in i skallen på en, att så ska det vara. Så ska de ses på. Det är farligare än farligast. Men efter att ha sett Bigger Stronger Faster så funderar jag på hur mycket som är sant. Och om detta är ytterligare en vinkling från medias sida? Vadska man tro egentligen. Jag väljer att tro att Anabola steroider är onyttigt. Det är som fet mat, solljus eller för mycket cvitaminer. Jag tror inte att det är helt ofarligt. Men inte heller lika farligt som man målar upp det att vara. Men visst är det bättre att skrämma upp folk så att dem knappt vågar röra i en människa som använder drogor, än att inte göra det alls och låta folk tro att det är som vilket godis, vilken medicin som helst. Jag tror faktiskt man gör något liknande med HIV och Aids. Hade jag varit några år yngre hade jag förmodligen inte vågat vistas i en HIV smittads närhet. För den bilden har man fått inprintad. HIV = döden. Hur kul kan det då anses att först fått domen som HIVsmittad, sen vågar ingen umgås med en längre? Och ungefär samma bild har man av Anabola steroider. Men att flera människor dör av alkohol och tobak än av Anabola steroider det är inget att anmärka? Visst, alkohol är lagligt, det är inte Anabola. Så jag antar att siffrorna skulle gångas med några hundra människor som dör av det, men det är ändå långt ifrån siffrorna Alkohol och tobak har, var för sig. Man tror i alla fall att barnprogram och barnfigurer ska föregå med gott exempel, men det finns många som inte gör det. De flesta har sett hur Karl-alfred äter sin spenat för att bli stor och stark, om inte har man sett Bamse ta sin dunderhonung och blir superstark på ett knyck. Är det att visa barn att dem inte behöver proppa i sig massa saker för att duga? Inte enligt min mening. Jag tycker det är konstigt att så mycket andra konstiga saker är lagligt att ta, men anabola steroider är fel. Det finns koncentrationspiller, det finns nervositetsblockande men alla är dem tillåtna? Jag tycker att det är omoraliskt, inte det jag menar. Jag tycker att man ska vara nöjd med sig själv som man är, därför blir det fel i mina ögon. Men till slut går jag emot mig själv i det hela också. Tror det finns många där ute som tycker det är rätt att förstora brösten med plastikkirurgi men inte med anabola steroider? & jag förstår inte varför. Att anabola steroider är fusk, inom sport, jo det kan jag också tycka. Samtidigt som jag inte förstår riktigt varför det skulle vara det? Vi har olika gener. Och om Anabola steroider är att fuska så borde det betyda att förutsättningarna är lika för de som inte tar drogorna? Men det är ju inte sant. Det är aldrig lika förutsättningar. Så vad är det som gör det rätt för Bamse att ta grejer för att bli stark, men inte för mig?
En förkyldning kommer fram smygandes i min kropp. Och inget nässpray har vi.
Jag har suttit med UF-papper hela dagen nästan. Det händer i alla fall något när man tar tag i att. Engelskan har jag också gjort klart, och Pontus har varit snäll nog att hämta den för att lämna in den imorgon åt mig.
Kom på att jag sett Arkiv-X filmen för inte så länge sen. Lurig film. Gillar inte riktigt när man kan skylla så mycket på det övernaturliga i filmer. Det gör det för lätt. De behöver inga små ledtrådar, det behöver inte vara detaljerna som gör det, utan bara någon som får en dröm och helt suddenly vet. Nja, inte min grej. Dessutom vart den ganska långdragen. Som ett entimmas avsnitt, men på typ två timmar.
Nu ser jag fram emot Forever21 ordern. Men det har varit lite bök med det hela. Behöva skicka verifications mejl och grejer till dem, fast man redan har beställt. Knöligt, minst sagt.
(Originalbilden kommer här ifrån) Denna charmiga lilla pryl heter WALL-E, precis som filmen som jag såg i gårkväll. Han "städar" på jorden, tills han finner sin kärlek, E-VA och resten av jordens befolkning. Den är riktigt charmig. Man behöver inga undertexter till den här filmen, för det sägs höst hundra ord under minuterna som filmen rullar. Jag tycker verkligen att ni ska se den, även om slutet är lite lamt.
Nu ska jag gå och ta mig en varm dusch. En väl behövd sådan. Förkyldningen börjar ta sig. Och ändå gick jag till Frida&Jonas för att sällskapa lite ikväll. Och en stund blev det, men sen började ögonen rinna och det orkade jag inte med, så här är jag.
Nu återstår bara lite förbättringar och finlir i Internet Explorer. Jag rekommenderar er att se bloggen genom Firefox. Men nu är den i alla fall uppe. Ge ris och ros!
Varför drar man sig så mycket för de där samtalen? Jag hade tänkt igenom det väl. Jag visste vad jag skulle säga. Men jag kom inte ens halvvägs igenom innan det hela var klart. Det var en hälsningsfras, en presentation och på två sekunder hade jag en APU plats till v.39. Som jag faktiskt tycker ska bli kul.
När luren hade lagts på hade jag många fler ord att säga. Men ingen övertalan, inget sånt var nödvändigt. Jag är paff. Förstummad. Jag hade verkligen sett det framför mig. "Nej, vi tar inte emot APU-elever." Men v.39 - bring it on!
Termometern visar enbart tio kalla grader och regnet vräcker ner i vad som för stunden kan verka vara en dyster värld. Jag bakar min specialité - kladdkaka. En hel ungsplåt med mumma. Pappa hjälper mig tjuvkoppla ljudet till datorn medans jag tar första tuggan på de kakor som "inte fick plats" i burkarna. Mina tavlor sitter åter igen uppe på väggen och sladdarna är uppspikade på väggen. Forever21 odern är ordnad. Och jag njuter av ännu en Fredag ledig imorgon. Nu är det bara min blogg i internet explorer som är dum.
De senaste dagarna. Okej nu ljög jag. Den senaste månaden har mitt kvällsmål bestått av Valio Vanilj yoghurt och Allbran flingor. Jag vet andra perioder av mitt liv har bestått av oboymackor, gröt, kladdkaka och skogaholmslimpa med kryddskinka m.m. Men nu är det alltså Valio Vanilj yoghurt och Allbran flingor som gäller.
Idag när min pappa och jag var på Maxi för att inhandla vad vi skulle vilja kalla simpel vardagsmat, så stod viljorna inte eniga. Jag föreslog pyttipanna och koldolmar, pappa föreslog wok. Och jag blev smått trött på honom när han sa de där tre små bokstäverna sammanhängande i ett ord för säkert 5 gången på två veckor. Han äter wok med allt. Wok med kött och nudlar, wok med sås, wok med pasta eller helst av allt bara wok, och en macka. Men det var först nu när jag tänkte gå till köket för att ta mig en skål med Valio Vanilj yoghurt och Allbran flingor som jag insåg att vi är likadana han och jag. Jag har hakat upp mig på Valio Vanilj yoghurt och Allbran flingor. Han har hakat upp sig på Wok. Vi kanske är släkt trots allt?
-Du är född 90 va? -Japp! -Åh, va jobbigt för dig!
Fördelarna med att växa upp bland de tio senaste årens största årskull är lätt räknade just nu. För tillfället är det köerna, och stressen kring att skaffa körkort som förändrar min sinnesställning drastiskt. Jag vill ha körkortet, inte för att jag känner ett desperat behov efter det, eller för att jag nu kan. Utan för att jag vet att jag kommer behöva det, och jag vill ha det avklarat nu medans jag kan, och nu när jag väl har börjat. Men jag är inte ensam om att tänka så. Sedan april i år, då jag skrev in mig och fick en lektion så har jag haft fem andra lektioner, det är i genomsnitt 1 per månad. Men det har inte ens varit så jämt utspritt, snarare tre ena, och ingen en annan månad. Vilket gör att jag lär behöva säkerligen 3 extra lektioner minst i slutändan för att klara det lika bra som jag hade gjort om jag fått dem i följd, lite sammanhängande. Egentligen har jag ingen press. Jag behöver inte ta körkort i år, eller inom de senaste fem åren. Men nu när jag väl har börjat så vore det att kasta pengarna i sjön för det jag redan lagt ut. Jag sitter i alla fall på "väntlista" för avbokade tider. Men i dessa tider så avbokar man inte lektionen, man avbokar allt annat hinder. Så jag kan väl vänta en stund till. (I alla fall oktober ut.)
Jag blir så trött på att vara född i just den här årskullen ibland.
Musik har gjort att jag orkat mig igenom de senaste dagarnas frustration över min blogg. Det började som en enkel och ful modell av vad jag nästan ville ha. Sen hittade jag koden till det jag ville ha, och sen har jag glömt att spara X antal gånger, så nu kan jag det nästan som flytande. Men nu är den färdigställd. Flytande, är något jag ska öva på att få mitt bilkörande. Hade lektion idag huxflux. Men tur som jag har så var jag i staden och hade tio minuter på mig att ta mig till körskolan innan min lektion började. "Farbrorn" jag hade idag var över förväntan, och jag lärde mig faktiskt ett och annat när han slog på mina händer för att jag ville växla, men han inte ville. ^^ Något annat som ska läras in är alla läxor som halkat ner i min skolväska. Ja, för nu kan man inte direkt skylla på att böckerna låg i skåpet - för några såna har vi ju inte!
Men jag har lyckats ta mig igenom ytterligare några timmar av webdesignens underliga värld, samt trafikskolelärares udda sätt att lära eleverna vad de vill - så nog fan ska jag klara mig igenom sista året på gymnasiet också. Haha.
Film, jösses har sett mycket på sistonde ska se vad jag kan komma ihåg utav att.
Efter att Pontus tipsade om Never Back Down, så låg vi snart där i min säng jag och Kim och kollade på den. Riktigt bra soundtrack. Pontus sa i sin rekommendation "en film men en tråkigt vanlig story, sedan händer det sjukt mycket otippade saker", och jag håller med honom om att det är en ganska vanlig historia om en kille som jobbar sig uppåt, men den har sina vändningar och har inte samma bakrund som andra filmer av liknande genre. I liked it!
Ironman har lite skavanker här och var. Man frågade sig saker som "Men, hur kunde han lyckas med det utan att dem såg?" Men i övrigt var den helt okej. Som alltid med superman-filmer överlag, mycket hightech teknik och specialeffekter, men det hör ju till.
Vi satt och flippade mellan kanalerna här hemma i söndags och Canal+ first visade The Bridge to Terabithia, som egentligen är en fantasy film för barn. Handlar om en kille utan vänner, med fattig familj och hur elaka skolans populära barn kan vara. Sen får han en granne, och hon blir hans bästa vän. Tillsammans skapar de en hemlig värld. Trots att det var en barnfilm så grät även jag mina tårar, känslig som jag är för sånt där. Rätt söt film, med magiinslag. ^^
Vilddjur var ett tag sen vi såg, han den där och jag. Men jag skulle vilja fråga om skaparna till Madagaskar eller skaparna till Vilddjur inte har någon insider som förstört för Vilddjurs-filmen? Eftersom den är nästan exakt som Madagaskar, med små ändringar. Bara att denna kom ut någon månad senare och hamnade i skuggan av Madagaskar, som faktiskt är bättre.
Mina nära och käras. Jullan- Allt en rödtott kan hitta på. Malun - Liten blondin med en evig kärlek till C.B. Kimball- Älsklings dåligt uppdaterade blogg. Mican- Kortfattad & mystisk, i det hon skriver.
UF-företag Ski Tour UF - bloggen om oss, och resan.
Oskarshamnare Albin Gustafsson- Mediakille som bloggar om det mesta. Maria Roth- hon vet hur det ska bli sagt. Sara- söt tjej med en härlig blandning av musiktexter och foton. Martina Falk- en blondins galna upptåg. Tvillingarna Phung - Dubbelt upp av allt vad man kan tänka sig.
Övriga favoriter. Aftonbladets nöjessidor - läsning med en nypa salt. Mitt gamla bildarkiv- www.bilddagboken.se Joel- en underbar ironisk och ärlig blogg. Lisas place- söt, plåtar underbara bilder och har mycket kläder. Nevanarien- Underbara bilder, underbar design, underbar blogg!
Vilken fin film. Jag och min kusin såg den i lördags. Och jag höll tillbaka många tårar, men några trängde fram ändå. Det handlar om en kvinna (Hilary Swank) vars man dör i ung ålder. Och efter hans död får hon veta att han lämnat små brev kvar till henne. Den är väldigt fin och genomtänkt. En väldigt charmig film som knyter åt runt hjärtat på en. Hilary Swank spelar lika bra som i alla andra filmer jag sett med henne. Tycker det är grymt hur olik hon kan vara från film till film. Se den!
Om ni kollar på den här bilden av Heath Ledger och sen kollar på klippet här nedanför med Isak Strand ännu en gång, så måste ni hålla med om att dem är lika? 
Mina, Catrins och Amandas kläder och grejer har kommit hem till mig nu. Alltsammans från forever21, efter mycket bök. 
Termometern visar enbart tio kalla grader och regnet vräcker ner i vad som för stunden kan verka vara en dyster värld. Jag bakar min specialité - kladdkaka. En hel ungsplåt med mumma. 
